Det är arbetsgivaren och ingen annan som har arbetsmiljöansvaret för sin egen personal. Detta innebär att även Arbetsmiljöverket har mycket begränsade möjligheter att ställa krav gentemot en fastighetsägare. Den som råder över ett arbetsställe kan ha ett begränsat arbetsmiljöansvar även om den som utför arbetet inte är anställd av den som har rådighet. Det ansvaret omfattar dock inte personer som endast tillfälligt utför arbete i en bostadsfastighet, till exempel brevbärare.
Postoperatörer har skickat ut brev till fastighetsägare och bostadsrättsföreningar och krävt att dessa ska bekosta arbetsmiljöåtgärder för postoperatörernas anställda. Postoperatörerna kan dock inte på någon rättslig grund kräva att fastighetsägare ska genomföra och bekosta anpassningar av postinläggen i befintliga fastigheter för att förbättra arbetsmiljön för sina anställda. Fastighetsägare och bostadsrättsföreningen har således ingen skyldighet att åtgärda och bekosta arbetsmiljöåtgärder för brevbärare.
Post- och telestyrelsens allmänna råd riktar sig endast till postoperatörer. De allmänna råden ger inget stöd för att det måste finnas postboxar. Det finns därmed ingen som helst skyldighet för fastighetsägare eller bostadsrättsföreningar att installera postboxar med hänvisning till Post- och telestyrelsens allmänna råd.
Som bostadsorganisationer har vi inget att invända mot postboxar som sådana. Vi anser att posthantering är en affärsverksamhet som endast berör postoperatörerna och deras kunder och inte ägarna av de fastigheter där postmottagarna bor. Fastighetsägarna har inget ansvar för hur denna verksamhet bedrivs.
För oss är det självklart att postoperatörer måste bekosta sina egna rationaliseringar. Så är det för alla företag. Det är helt orimligt att en affärsdrivande verksamhet skall bekosta en annan affärsdrivande verksamhets rationaliseringar. Ansvaret för att de anställda har en god arbetsmiljö ligger alltid på arbetsgivaren och kan inte skjutas över på någon annan.
Utgångspunkten är naturligtvis att fastighetsägaren måste tillhandahålla någon form av anordning för att postoperatörerna skall kunna dela ut post. I villaområden tillhandahåller fastighetsägaren en postlåda vid tomtgränsen. I alla flerfamiljshus som byggts de senaste 100 åren har lägenheternas tamburdörrar försetts med postinlägg. Givetvis har boende i flerfamiljshus inte fått postinlägget i dörren gratis. Det ingick i byggkostnaden och belastar hyran eller avgiften. Lika orimligt som det vore att kräva att alla villaägare på egen bekostnad skall byta ut sina postlådor mot en ny typ av postlåda, lika orimligt är det att kräva att ägare av flerbostadshus ska göra det. På sikt kommer den 100-åriga traditionen att förändras i takt med att nya hus byggs och befintliga hus byggs om, men vill postoperatörer forcera denna utveckling så är det också rimligt att man står för kostnaderna.
Det är självklart att det måste finnas anordningar för avlämning av post. Av tradition har också alla ägare av flerfamiljshus i Sverige tillhandahållit tamburdörrar med postinlägg. Denna tradition håller nu på att förändras. Vid nyproduktion installeras idag regelmässigt postboxar i fastigheternas entréer. I takt med att genomgripande ombyggnader görs av befintliga fastigheter är det naturligt att postboxar installeras när så är möjligt. Om postoperatörer vill forcera installationen av postboxar så att den sker tidigare än när fastigheten skall genomgå en större ombyggnad så måste man också stå för finansieringen. Postoperatörerna har dock hittills inte visat något intresse av att bidra till detta.
Det finns postboxar i olika prisklasser. Kostnaden beror bland annat på anläggningens kvalitet, design och säkerhet. Utöver detta tillkommer inte sällan kostnader för de ingrepp som kan behöva göras i huset för att anläggningen skall få plats. Dessa kostnader varierar kraftigt, men kan bli betydligt högre än kostnaden för själva boxanläggningen.
Eftersom det är en investering som sägs både öka lönsamheten och bidra till att brevbärarna blir friskare skulle den sannolikt finansiera sig själv för postoperatörerna. I den dialog vi har med postoperatörerna så förutsätter vi att samtliga postoperatörer skall medverka till finansieringen, vilket innebär att den blir konkurrensneutral och alltså inte träffar någon operatör mer än någon annan. Om postoperatörerna anser att en portohöjning krävs eller väljer att finansiera postboxarna på annat sätt har vi som bostadsorganisationer inte några synpunkter på.
I praktiken är det ingen skillnad. För oss som äger eller bor i ett flerfamiljshus är det en box som postoperatören lämnar post i – en postbox. För postoperatörerna är det en box som finns ute i en fastighet – en fastighetsbox.
När en postoperatör lämnat försändelserna i en postbox anses operatören ha fullgjort sitt ansvar. Vad som därefter händer med försändelserna är inte postoperatörens ansvar. Det är samma princip som alltid har gällt när en postoperatör lämnat posten i en (låst eller olåst) villabrevlåda.
Enligt de riktlinjer som redovisas av Forum för fastighetsboxar skall i första hand liggande fack användas och de skall ha en bredd på minst 26 cm, ett djup på minst 37 cm samt en höjd på minst 10½ cm. Erfarenheterna visar att denna höjd ibland inte är tillräcklig om boxen fylls med mycket post och reklam, särskilt om det kommer tjockare försändelser eller då innehavaren är bortrest. Boxen kan då bli full och risken att post stjäls kan öka.
Enligt de riktlinjer som redovisas av Forum för fastighetsboxar skall i första hand liggande fack användas och de skall ha en bredd på minst 26 cm, ett djup på minst 37 cm samt en höjd på minst 10½ cm. Erfarenheterna visar att denna höjd ibland inte är tillräcklig om boxen fylls med mycket post och reklam, särskilt om det kommer tjockare försändelser eller då innehavaren är bortrest. Boxen kan då bli full och risken att post stjäls kan öka.
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SP, certifierar postboxar med så kallad P-märkning. Säkerhetsmässigt indelas de i tre klasser; en obligatorisk grundklass, en frivillig kompletterande säkerhetsklass I, som innebär ett förstärkt säkerhetsskydd mot angrepp och en frivillig kompletterande klass II, som innebär ett ytterligare förstärkt säkerhetsskydd mot angrepp. Naturligtvis innebär säkerhetsklass II den högsta säkerheten och grundklassen den lägsta säkerheten. Oavsett säkerhetsklass som påverkas säkerheten också av mängden post och reklam i postboxen; ju fullare den är desto större risk att post stjäls. Man kan precis som tidigare beställa lagring av posten.
Naturligtvis kan det vara bra med säkerhetsdörrar till lägenheterna, men säkerheten ligger i dörrens konstruktion och inte i frånvaron av ett postinlägg. Det finns godkända säkerhetsdörrar både med och utan postinlägg.
En sådan låda har funnits i äldre versioner av boxanläggningar. När boxanläggningar installeras idag finns aldrig någon låda för avgående post. Det beror på att postmarknaden är konkurrensutsatt och boxanläggningen skall vara tillgänglig för alla godkända postoperatörer.
Det stämmer att reklamen står för en allt större del av postväskans tyngd och vi förstår att det finns miljöaspekter på detta. Allt fler hushåll tackar nej till reklam via NIX-registret eller genom klisterlappar på postinläggen. Sådana lappar förefaller bli ännu vanligare när hushållen i stället får tillgång till postboxar. Mycket talar för att marknadsföring i framtiden blir mer av ”precisionsbombning” och mindre av ”bombmattor”, vilket kan leda till minskad postmängd. Som bostadsorganisationer avstår vi dock från att ha några som helst synpunkter på innehållet i de försändelser som boende i flerfamiljshus tar emot.
I Post- och telestyrelsens allmänna råd framgår att vissa personer kan få posten utdelad i postinlägg även efter att postboxar installerats i huset. Detta gäller generellt alla som har fyllt 80 år eller som har som har ett sådant funktionshinder att det inte är möjligt att hämta posten i postboxen. I detta senare fall kan krävas att man lämnar ett läkarintyg eller motsvarande. Om någon i hushållet är under 80 år eller inte har ett sådant funktionshinder har man dock inte denna rättighet, utan det förutsätts då att denne hushållsmedlem hämtar posten. Hur dessa bestämmelser i praktiken kommer att tillämpas vet vi inte än, t.ex. om det kommer att göras skillnad beroende på om det finns hiss eller inte i trapphuset, vad som händer om boende av integritetsskäl inte vill lämna läkarintyg till postoperatörerna etc. För att posten ska kunna delas ut till dessa personer krävs att det finns ett postinlägg i tamburdörren eller en postlåda i anslutning till dörren.
Tidningsutgivarna kommer tills vidare att låta dela ut morgontidningen i postinlägg i tamburdörren oavsett om postboxar installeras eller inte. För närvarande finns inga planer på att lämna morgontidningen i en postbox. I de fall tamburdörren saknar postinlägg förutsätts fastighetsägaren sätta upp en klämma eller hylla intill dörren där morgontidningen kan lämnas. Detta fungerar i normalfallet bra, men skapar problem om den boende är bortrest några dagar.
Postutdelning i postboxar är det huvudsakliga (men inte enda) utdelningssättet i flertalet EU-länder utom Sverige och Finland. På detta område inom posthanteringen finns dock inga EU-direktiv och därmed ingen skyldighet att anpassa sig till en EU-standard. På detta område finns full frihet att forma riktlinjer och praxis på nationell nivå. Varje stat måste här utgå från de förutsättningar som råder i respektive land.
Det enda politiska beslut som finns på området är regeringens beslut från den 2 oktober 2008. Det innebar att man uppdrog åt Post- och telestyrelsen att snarast upphäva myndighetens allmänna råd om utdelning av post vid tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänst enligt postlagen, i den del som detta anger att postoperatörerna bör förmå fastighetsägare att installera fastighetsboxar och om så inte sker ha rätt att hänvisa postmottagarna att hämta post på ett utlämningsställe. Riksdagens trafikutskott har uttalat följande: ”Utskottet betonar att frågan om fastighetsboxar i första hand är en fråga som bäst löses av berörda parter utan någon inblandning från statsmakternas sida. Vidare fastslår utskottet att det är Arbetsmiljöverkets uppgift att bevaka brevbärarnas arbetsförhållanden och att Posten som arbetsgivare är skyldig att tillämpa myndighetens föreskrifter.” (Trafikutskottets betänkande Postservice och grundläggande betaltjänster, 2013/14:TU3)
Det hoppas vi. I Sverige har vi en tradition att förhandla om saker som vi inte är överens om – och normalt brukar man också nå fram till en lösning som är acceptabel för alla inblandade.
